Visar inlägg med etikett Twisted Sister. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Twisted Sister. Visa alla inlägg

torsdag 11 december 2008

I skivhyllan: Twisted Sister - Come out and play (1985)

Efter den enorma framgången med "Stay hungry" så bestämde sig Twisted Sister för att följa upp med en betydligt hårdare skiva. "Come out and play" låter betydligt med heavy metal än föregångaren. Scorpions producent Dieter Dierks skulle säkerställa kvalitén och ett uppbåd av kända musiker så som Clarence Clemons (E-Street Band), Billy Joel och Don Dokken kallades in på låten "Be Chrool To Your Scuel" där Dee Snider sjöng duet med Alice Cooper. Första singeln blev "Leader of the pack" som tidigare släpptes av Shangri-Las.

Skivan blev, relativt sett, en flopp.

Jag minns att jag fick skivan i julklapp. Det var det enda jag önskade mig. Omslaget var spektakulärt. På vinylutgåvan kan man öppna brunnslocket och upp kommer Dee Snider iförd läderbadbyxor och huggtandsslipade tänder.

Jag tycker att den här skivan på många sätt är minst lika bra som något av det gruppen tidigare presterat. Låtarna är starka och framför allt produktionen är betydligt bättre än på föregångaren. Däremot är singelsläppet "Leader of the pack" en rätt dålig låt som inte alls passar ihop med helheten. Den här skivans kanske främsta förtjänst att den återintroducerade Alice Cooper för världen och i synnerhet för mig. Men mer om det inom kort.

tisdag 25 november 2008

I skivhyllan: Twisted Sister – Stay hungry (1984)


Vi börjar på nollpunkten. Skivan som orsakade hela mitt intresse för hårdrock. ”Stay hungry” är epicentret för hela min skivsamling och därmed en given startpunkt i denna självbiografiska hårdrocksodyssé.

Precis som många andra såg jag Twisted Sister först på Bagen som visades på statstelevisionen. Cia Berg visade musikvideos och en av seriens största succéer blev just Twisted Sisters videos till ”I wanna rock” och ”We’re not gonna take it”.

Jag blev helt såld från första sekunden. Men jag minns också hur jag släpade med mig morsan till skivbutiken för att köpa skivan och hur jag bangade ur när jag såg omslaget med en köttbenstuggande Dee Snider. ”Ska du ha den här?” frågade min ömma moder som inte sa det på ett förebrående sätt utan av ren nyfikenhet. Min mor har alltid varit tolerant när det gäller mitt musiklyssnande.

Till slut köpte jag i alla fall skivan. Om de två låtarna som slog behöver man kanske inte säga så mycket. Resten av skivan är fortfarande en av mina absoluta favoritplattor. Den håller faktiskt än idag både låt- och ljudmässigt. Det är tidlös och trendsättande hårdrock. Dee Snider är en sorgligt bortglömd stor sångare i genren. Lyssna bara på låtar som ”Burn in hell”, titelspåret eller balladen ”The price” (se video nedan).

Efter ”Stay hungry” upptäckte jag även bandets tidigare plattor och efterföljaren ”Come out and play”. Men det är en senare historia.

Nyckelspår: I wanna rock, We’re not gonna take it, Burn in hell, Stay hungry, Horror-Teria (Captain Howdy-Street Justice)

måndag 17 november 2008

 

Get this and more blogger templates free at "Free Blogger Help"