Min första kontakt med Kiss var inte med den klassiska uppsättningen utan med den osminkade sanningen. Videon till ”Heavens on fire” vevades på Bagen om och om igen. Kiss hånglar rätt mycket i videon och smågrabbarna kittlades av insikten om att tjejer kunde vara någonting man kanske kunde göra annat med än bara dra i håret...
Men plattan är betydligt mer än singeln som på många sätt rätade upp gruppens karriär efter demaskeringen. Kiss blev stora igen och musiken var nu helt omstöpt genom föregångaren ”Lick it up” och nu den här skivan till mer 80-talsljudande hårdrock.
En sak är dock oförändrad. Paul Stanleys röst. I mitt tycke en av världens bästa! Det hörs att han verkligen kan sjunga till skillnad från Gene Simmons som mest försöker låta tuff. Pauls kvalité lyser klart och starkt redan på inledande ” I've Had Enough (Into The Fire)” och ”Under the gun” där han ylar ikapp med Mark St Johns gitarr. Fullständigt underbart.
Det finns bara ett singelsläpp från ”Animalize” i form av ”Heavens on fire” men här finns minst två eller tre potentiella singelsläpp till men av någon anledning så blev det inte så. Skivan som helhet blev dock en hit och var Kiss bäst säljande platta sedan ”Alive II” från 1977.
Rockhistorien är förövrigt full med lökiga omskrivningar av sexakter men Gene Simmons tar nog priset på den här plattan när han i låten ”Burn bitch burn” konstaterar att ”I wanna put my log in your fireplace”. Stor komik.
Inlägg
