Den avslutande plattan i den triologi skivor som markerar Slayers absoluta storhetstid. Ljudet är torrare än någonsin, låtarna kargare och råare än på någon annan platta och här hittar vi några av bandets bästa material.
”Dead skin mask”, ”Exbendable youth”, War ensemble”, Skeletons of society”… ja listan är lång.
Det här är den sista skivan som har den där äkta känslan av Slayer. Jag har alltid haft svårt att säga exakt vilken den där känslan är. Det är för enkelt att bara kalla det ondska eller något annat lökigt. Men det finns något genuint obehagligt hos Slayer på dessa tre skivor. Någonting som lurar där under Tom Arayas genomtrevliga leende.
Kanske att han med en sådan passion skriker ”I’ll keep you forever” i ”Dead skin mask”.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar