Iron Maiden – Somewhere in time (1986)

Egentligen är omslaget intressantare än musiken på den här skivan. I ett Bladerunner-inspirerat stadslandskap hittar vi Eddie som cyborg letandes efter sin hjärna. I myllret runt om honom hittar vi säkert hundra referenser till bandets tidigare skivor och historia. Tecknaren Derek Riggs har sagt att han höll på att bli galen när han målade omslaget på grund av alla detaljer.

Lite ironiskt är det också att omslaget andas nostalgi när musiken försöker sträva framåt. Precis som kollegorna i Judas Priest med sin ”Turbo” lägger Iron Maiden till synthar i sin ljudbild. 1986 var detta något av det mest kontroversiella man kunde göra som hårdrockare.

Resultatet är godkänt men inte så mycket mer tycker jag. ”Wasted years”, ”Stranger in a strange land” och titelspåret är klassisk Maiden rakt igenom men resten haltar betänkligt och känns ganska orkeslöst.