Intervjun publicerades första gången på Metalcentral.net 30 mars 2004
--------------------------------------------------------------------
De senaste åren har många av de gamla banden från mitten och slutet av 1980-talet börjat röra på sig igen. Exodus och OverKill har precis släppt nya rätt pigga plattor. Slayer turnerar envist och släpper ständigt nya plattor. Även Testament och Metallica likaså trots diverse motgångar, dessutom är band som Anthrax, Nuclear Assault, Kreator och många andra thrashband lika aktiva idag som någonsin förr. Nu är även Death Angel aktuella igen med första albumet på 14 år.
Egentligen återförenades Death Angel redan för tre år sedan i samband med "Thrash of the titans" som var en stödgala för Testaments sångare Chuck Billy som då drabbats av cancer. Efter bara två repetitioner så ställde sig Mark Osegueda, Rob Cavestany, Ted Aguilar, Dennis Pepa och Andy Galeon på scenen och genomförde ett bejublat framträdande. Och sedan dess har det rullat på berättar Death Angels sångare Mark för mig på telefon från skivbolaget Nuclear Blasts kontor i Tyskland.
- När vi fick förfrågan om att delta i den där galan så hade vi fått flera erbjudanden innan om att spela men det var först när detta kom som det inte var någon tvekan om vad vårt svar skulle bli. Så efter att ha repat två gånger var det dags att ställa sig på scen.
- Det var en sån fantastisk känsla att spela tillsammans igen, säger Mark påtagligt entusiastisk, publiken var helt tokig och kemin mellan oss på scen var fabulös. Det var en obeskrivlig känsla efteråt.
Konsten att dö...
Recensionerna av spelningen var överväldigande och alla var nöjda och glada men det var meningen att det bara skulle vara en engångsgrej säger Mark. Men snart kom alltfler erbjudanden om spelningar och Death Angel började åter få luft under vingarna. Men det var först efter No Mercy-festivalen i april 2003 som allvarliga planer på en ny skiva började ta form.
- Vi brukar alltid vara ute bland publiken före och efter spelningarna och träffa folk och alla frågade samma sak: när kommer det en ny skiva? Men vi hade våra dubier om hur det skulle gå att skriva nya låtar. Det var trots allt 14 år sedan sist. Till slut satte vi oss ner och pratade ordentligt om saken. Och slutsatsen vi drog var att om det här skulle funka så måste vi satsa helhjärtat och försöka ta det hela till en ny nivå samtidigt som vi inte svek våra rötter. Vi ville ha ett rått levande sound som kändes i takt med tiden samtidigt som det hämtade kraft från de tre gamla skivorna.
Hur var det att vara i studion tillsammans som Death Angel igen då?
- Det var den absolut bästa inspelning med bandet jag varit med om! Och jag tror att jag kan säga att jag talar för oss alla när jag säger det. Det var faktiskt första gången vi gått in i studion direkt efter en turné så vi var fortfarande uppfyllda av spelglädjen från att spela live med varandra kväll efter kväll. Bara att ha den där känslan av att vara så samspelta, att ha energin och entusiasmen som blir efter ett tag på turné och fånga den i studiomiljö var underbar. Så skivan blev snabbt inspelad med få omtagningar för att inte förlora den känslan på vägen.
Det här är dödsänglarnas första skiva på 14 år. Titeln på albumet "The art of dying" kan lätt tolkas i negativ mening men låttexterna ger motstridiga känslor. Det är både positiva och negativa texter på samma gång.
- Många har frågat oss om det handlar om oss och visst är det så i viss mening. Det går att läsa in mycket om hur vi har levt våra liv, hur bandet har återuppstått och så vidare. Men vår tolkning är denna: konsten att dö är också konsten att leva. Det handlar alltså om hur du väljer att leva ditt liv. För de val du gör i livet bestämmer vad som händer i nästa fas. Tematiskt så är texterna baserade på saker vi upplevt. Men vi har försökt hålla dem så öppna som möjligt så att lyssnaren kan göra sin egen tolkning. Och det kan lika väl vara en negativ som positiv tolkning ska sägas. Jag tycker att det funkar hur du än väljer att tolka dem... Men främst så är skivan en hyllning till oss själva och att vi spelar ihop igen.
Men det finns hopp för världen om man ska tro det ni skriver i texten till plattans sista spår "Word to the wise"?
- Jo vi ville trots att det finns många sånger på "The art of dying" som är ganska negativa ge en positiv avslutning. Vi ville ändå säga att det finns hopp i världen men det kommer att krävas en helvetes massa jobb av rätt personer för att det ska hända.
The Bay Area
Det finns platser på den musikaliska jordgloben som har blivit begrepp och som alla vet vad de innebär utan en närmare förklaring. Namn som Woodstock, Seattle, Berlin och CBGB i New York ekar bekant i mångas öron. The Bay Area är även det ett begrepp, intimt förknippat med stenhård metal och tuggande gitarrer i nackbrytande hastighet. Attityden var mer besläktad med punken än den då rådande androgyna glamrock som frodades i Los Angeles och resten av världen. The Bay Area är området kring San Francisco-bukten med orterna Berkeley, Oakland, Alamedia, San Mateo och Contra Costa runt omkring. Klubblivet i San Francisco var vid den här tiden mycket livligt och det fanns gott om scener för lokala band att spela på. Det var här band som Metallica började sin karriär. Men vad var det som gjorde att just detta område var en så bra grogrund för så många bra band?
- Jag tror att det till stor del berodde på att vi var tvungna att ta det som fanns att tillgå och göra någonting eget av det, börjar Mark berätta. Vi lyssnade mest på brittiska band som Iron Maiden, Judas Priest och Motörhead. Det påverkade folk väldigt mycket så att det startades band som hade den typen av musik som bas. Men samtidigt ville folk ha en egen vinkling på det. Och plötsligt kom då det här bandet från ingenstans och började spela på olika klubbar runt omkring i San Francisco som hette Metallica. Jag menar, ingen hade hört någonting liknande. Det var som att bli påkörd av ett tåg. Alla, och då menar jag alla, som såg Metallica på den tiden blev så inspirerade. Så alla band började spela mer tekniskt, snabbare och hårdare efter det.
Mark bor kvar i samma område än idag. Visserligen flyttade han till New York under en period direkt efter att Death Angel splittrades. Men han trivs så bra i San Francisco med omnejd så att han inte har några planer på att flytta igen. Och han tycker sig se att området kring bukten börjar vakna till liv igen efter att ha varit ett ganska sömnigt ställe under drygt tio år.
- Många av klubbarna som vi hängde på slog igen i början av 1990-talet. Så det blev allt svårare att få spelningar eftersom det saknades scener. Musiklivet fick sig en allvarlig knäck. Men nu verkar det som om allt fler klubbar öppnar igen och då finns det en plattform för band att stå på igen. Det är så oerhört viktigt att det finns ställen där band kan spela live om musiklivet ska kunna växa och vara livskraftigt.
- Den skillnad jag har märkt när vi spelar live idag är att det går mycket lugnare till på konserterna. På den gamla goda tiden så kunde det utbryta regelrätta slagsmål i publiken. Alla pratar om moshpits och sånt där men det var faktiskt mycket mer våld än så som pågick. Jag tror det är en ungdomsgrej. Unga människor har så mycket våld inombords. Idag när vi spelar så är det roligare för folk lyssnar mer och har roligt istället.
Umgås ni fortfarande med killarna i det äldre gardet?
- Visst gör vi det, säger Mark. Vi har turnerat en hel del med några av banden från den tiden. Det är lustigt, för när vi träffas så uppstår samma stämning. Vi sitter och minns hur det var. Det var en hel del inbördes tävlande på den tiden men då var det mer på liv och död nästan. Numer är det fortfarande en tävling till viss del men på ett roligare och hälsosammare sätt. Nu kan vi skratta åt det istället, säger Mark.
Framtida planer
Det är allmänt känt att Death Angel bildades då medlemmarna var väldigt unga. När debuten "The ultra-violence" släpptes 1987 var trummisen Andy Galeon bara 14 år gammal. Detta innebär att bandet idag är i trettioårsåldern. Jämför detta med att James Hetfield i Metallica fyllde 40 år förra året. Death Angel har alltså en nästan 20 år lång karriär bakom sig redan trots sin relativa ungdom. Hur ser bandet på det?
- Vi har haft en otrolig tur. Om det är något som talar för Death Angel så är det att vi fortfarande har energin och tiden på vår sida. När vi började så fanns bara musiken i våra liv. Vi såg det som självklart att det var detta som var grejen. Och att sedan ta en paus från den känslan trots att många av oss aldrig slutat med musiken i 14 år för att sedan få uppleva det igen är en ynnest. För 14 år sen var vi för unga att inse vilken tur vi hade som fick göra allt det där. Nu har vi fått ännu en chans och vi tänker inte försitta den.
Detta innebär två saker. För det första kommer Death Angel att göra ett stort antal festivalspelningar runtom i Europa under sommaren. Mot senhösten planeras även en inomhusturné att äga rum. Då är det också meningen att änglarna ska landa i Sverige. Och för det andra så planeras det för att återutge hela Death Angels katalog i ny upprustad form.
- Planen är att återutge alla albumen i slutet av året med "The ultra-violence" innehållandes tre extra spår som är vår första demo "Kill as one".
"Frolic through the park" med tre låtar som aldrig kom med från den sessionen. Sen blir det en helt ny platta med b-sidor och andra rariteter, totalt på elva spår. Det kommer även att släppas en liten box med alla dessa tre plus en DVD med de två videos som gjordes då och en massa livematerial och tidiga intervjuer som har legat och skräpat i arkivet. Någon gång i framtiden ska vi nog också ge ut en retrospektiv DVD med hela vår historia på. Men det är bara på planeringsstadiet ännu.
Kan vi förvänta oss ytterligare någon ny platta med Death Angel i framtiden?
- Jag kan lova dig och alla andra att det inte kommer att ta 14 år innan nästa platta kommer. Vi har faktiskt som mål att köra turnén året ut och sedan gå in i studion igen redan nästa år. Vi vill inte att hjulet ska sluta snurra nu. Vi har precis kommit igång igen!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar