Judas Priest – Defenders of the faith (1984)

Let's all join forces
Rule with iron hand
And prove to all the world
Metal rules the land
We're heavy duty
So come on let's tell the world

We are defenders of the faith

Min relation till Judas Priest startade med den här skivan. Jag såg videon till ”Freewheel burning” och Rob Halfords röst skar sig in i min tonårshjärna och snittet har nog inte läkt riktigt än. För Halfords röst kittlar mig fortfarande. Jäklar vad bra de var fram till plattan ”Painkiller”…

Förutom Halfords rakbladsröst så är det ju Glenn Tiptons och KK Downings tvillinggitarrer som är det utmärkande för Judas Priest. Utan denna treenighet skulle det hela falla ganska platt. Se bara på hur vilsna Judas Priest var utan Halford och hur lång tid det tog för Halford att riktigt hitta hem med sina olika andra projekt och tillslut den själbetitlade soloturen. Den sistnämnda har dock rätt hög kvalitet.

Den här kemin firar sina absolut största triumfer på plattorna mellan 1980 till 1984. ”Defenders of the faith” ganske inte riktigt når upp till ”Screaming for vengeance” som kanske tillsammans med “Painkiller” är min absolut största favorit. Men här finns ändå några spår som tillhör prästerskapets största stunder. Nämnda ”Freewheel burning” är så klassisk heavy metal att det är löjligt. ”Jawbreaker” är helt fantastisk och ”Rock hard ride free” är bra allsångsmetal.

Sen kommer den absoluta höjdpunkten i ”The sentinel”. Jag tröttnar aldrig på den mörka olycksbådande inledningen, det blytunga riffandet innan solot i mitten och sen kommer det lugna mittenpartiet som följs av en pampig uppbyggnad mot det stora crescendot där Halford når frekvenser som hotar krossa glas när han skriker ” Sworn to avenge condemn to hell/Tempt not the blade all fear the Sentinel”. Dit upp kommer han inte idag… Och finalen med den i sammanhanget rätt svaga ”Heavy duty” och på sitt sätt märkligt magiska titelspåret som avslutar plattan så är det bara att inse att Judas Priest är så nära den sanna tron på heavy metal man bara kan komma. Och det inledande citatet skulle kunna vara "Fader vår"...