I början på 80-talet så behövdes det sannerligen inte mycket för att provocera den moraliska majoriteten vare sig i USA eller Sverige. W.A.S.P slog igenom med dunder och brak i och med singlarna "Animal (Fuck Like a Beast)" och den kanske ännu större listframgången ”I wanna be somebody”. Alla var upprörda. De konservativa politikerna och skivbolaget var upprört i USA. TV-programmet Barnjournalen här hemma i semisocialistiska Sverige gjorde ett reportage som beskrev hur rädda barn blev för bandet och kvällstidingarna frossade i bilder på Blackie Lawless som hackade rått kött på scen och lekte med svärd.
Men argast var kanske Sivert Öholm.
I ett nu mer legendariskt ögonblick i svensk TV ställde han journalisten Anders Tengnér till svars för de oerhört omoraliska handlingar W.A.S.P utfört. Klippet finns på YouTube om du mot förmodan inte har sett det redan.
Själv gillade jag W.A.S.P mest för Blackie Lawless röst. Och det gör jag fortfarande. Och debutplattan är ett litet mästerverk viket lätt glöms bort när man talar om W.A.S.P. Blackie har alltid haft en förmåga att skiva låtar som fastnar. Starka verser och refränger har varit ett signum. Och han har ett språk som man direkt känner igen direkt.
"L.O.V.E. Machine", "School Daze", "On Your Knees" och skivans absoluta höjdpunkt "Sleeping (In the Fire)" är bara några exempel på låtar som funkar när som helst och var som helst. En klassiker och fullständigt nödvändig i din skivsamling.
Och här kommer lite statlig televison från då det begav sig i remix av "100 höjdare"...
Debuten är lätt det bästa de gjort! Och jag håller med om rösten, "världens bästa bluesröst" som en polare uttryckte det. För övrigt så måste dessa rader från "Hellion", min favoritlåt, alltid citeras så snart man nämner W.A.S.P.:
The gods you worship are steel At the altar of rock'n'roll you kneel A slave who forever rocks is chained in the devil's locks and slain by the bloody axe I wail
Mer hårdrock än så kan det knappast bli. Bästa poesin!
Detta är en blogg som jag skriver för mitt eget höga nöjes skull. En bakåtsträvande nostalgitripp om den hårdrock jag älskat sedan 1984.
Det blir texter om skivor, artister och händelser. Kanske en och annan intervju jag gjort genom åren med en del väldigt tuffa människor. Dessutom tänkte jag lägga upp onda videos från Youtube.
Men framför allt är det ris åt min egen rygg för att göra klart en bok jag jobbat på väldigt länge. Mer om det senare...
---- Om bloggskribenten Jag har skrivit om hårdrock på olika ställen sedan 2002. Uppdragsgivarna har varit Metalcentral.net, Slavestate Magazine och Close-Up Magazine.
Sedan något år koncenterar jag mig mest på det egna projektet Reflektor och arbetar till vardags som webbredaktör.
1 kommentar:
Debuten är lätt det bästa de gjort! Och jag håller med om rösten, "världens bästa bluesröst" som en polare uttryckte det. För övrigt så måste dessa rader från "Hellion", min favoritlåt, alltid citeras så snart man nämner W.A.S.P.:
The gods you worship are steel
At the altar of rock'n'roll you kneel
A slave who forever rocks
is chained in the devil's locks
and slain by the bloody axe I wail
Mer hårdrock än så kan det knappast bli.
Bästa poesin!
Skicka en kommentar