Vi börjar på nollpunkten. Skivan som orsakade hela mitt intresse för hårdrock. ”Stay hungry” är epicentret för hela min skivsamling och därmed en given startpunkt i denna självbiografiska hårdrocksodyssé.
Precis som många andra såg jag Twisted Sister först på Bagen som visades på statstelevisionen. Cia Berg visade musikvideos och en av seriens största succéer blev just Twisted Sisters videos till ”I wanna rock” och ”We’re not gonna take it”.
Jag blev helt såld från första sekunden. Men jag minns också hur jag släpade med mig morsan till skivbutiken för att köpa skivan och hur jag bangade ur när jag såg omslaget med en köttbenstuggande Dee Snider. ”Ska du ha den här?” frågade min ömma moder som inte sa det på ett förebrående sätt utan av ren nyfikenhet. Min mor har alltid varit tolerant när det gäller mitt musiklyssnande.
Till slut köpte jag i alla fall skivan. Om de två låtarna som slog behöver man kanske inte säga så mycket. Resten av skivan är fortfarande en av mina absoluta favoritplattor. Den håller faktiskt än idag både låt- och ljudmässigt. Det är tidlös och trendsättande hårdrock. Dee Snider är en sorgligt bortglömd stor sångare i genren. Lyssna bara på låtar som ”Burn in hell”, titelspåret eller balladen ”The price” (se video nedan).
Efter ”Stay hungry” upptäckte jag även bandets tidigare plattor och efterföljaren ”Come out and play”. Men det är en senare historia.
Nyckelspår: I wanna rock, We’re not gonna take it, Burn in hell, Stay hungry, Horror-Teria (Captain Howdy-Street Justice)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar